Form & stil
Det syns på språket att dikten är skriven för flera år sen då det finns med en del äldre ord men även många moderna ord som vi använder idag. Anledningen till varför språket till viss del är gammaldags är på grund av att dikten skrevs för nästan 90 år sedan och man använde sig av den typen av språk då såsom vi använder oss av dagens språk i vår lyrik. Det mer avancerade och ålderdomliga språket bidrar bara till det positiva då det utgör ett större djup i texten enligt mig.
Orden hon använder sig av är till stor del negativa därav den dystra effekten men skiftar vid ett fåtal tillfällen till positiva. Stilnivån ligger på en normal nivå men eftersom att dikten är skriven för en tid sedan går det lite mer åt det högtidliga hållet.
Det finns mellan 3-6 ord på varje rad därav är dikten utformad med ordknapphet och avbrotten i texten utgörs av skiljetecken. Rim är förekommande genom nästintill hela dikten. Hon har använt sig av rim på varannan rad genom styckena förutom på de fyra sista raderna i varje stycke. Hon har valt att utelämna rim på de två sista raderna medan de två ovanstående har rim direkt efter varandra. Genom att ha använt rim konsekvent skapar hon en sammanhängande rytm och klang som gör dikten lätt att följa genom. Den är väl disponerad då varje stycke består av åtta rader och bidrar till ett följsamt mönster och det blir en trygghet för läsaren då man vet vad som väntas komma på nästa rad, vilket även ger intrycket av att dikten är väl genomtänkt.
Fler faktorer som bidrar till den följsamma rytmen är anaforerna, där hon börjar ett flertal meningar och rader med jag/i vilket skapar en mer sammanhållen dikt som både smyckar och ger kraft till dikten. Allitteration, metaforer och utrop är andra typer av stilfigurer som även förekommer i dikten och ett typiskt stildrag för Boye är att använda sig utav natursymboler. Dessa stilfigurer gör dikten mer effektfull och ger den ett större djup, där läsaren har möjlighet till mer eftertanke bakom dikten, då man måste tolka innehållet för att förstå vad det är hon menar och vill förmedla med texten.
Följande är exempel på stilfigurer som går att urskilja i dikten:
Utrop: Betonar det enskilda ordet eller meningar, "...Glöm!"
Allitteration: Stavelser i början av ord upprepas, "...skurarnas ström", "...vintrarnas våda...".
Metafor: Beskrivning av bildspråk, "...gångnas ande bävar i klargröna vävar...".
Orden hon använder sig av är till stor del negativa därav den dystra effekten men skiftar vid ett fåtal tillfällen till positiva. Stilnivån ligger på en normal nivå men eftersom att dikten är skriven för en tid sedan går det lite mer åt det högtidliga hållet.
Det finns mellan 3-6 ord på varje rad därav är dikten utformad med ordknapphet och avbrotten i texten utgörs av skiljetecken. Rim är förekommande genom nästintill hela dikten. Hon har använt sig av rim på varannan rad genom styckena förutom på de fyra sista raderna i varje stycke. Hon har valt att utelämna rim på de två sista raderna medan de två ovanstående har rim direkt efter varandra. Genom att ha använt rim konsekvent skapar hon en sammanhängande rytm och klang som gör dikten lätt att följa genom. Den är väl disponerad då varje stycke består av åtta rader och bidrar till ett följsamt mönster och det blir en trygghet för läsaren då man vet vad som väntas komma på nästa rad, vilket även ger intrycket av att dikten är väl genomtänkt.
Fler faktorer som bidrar till den följsamma rytmen är anaforerna, där hon börjar ett flertal meningar och rader med jag/i vilket skapar en mer sammanhållen dikt som både smyckar och ger kraft till dikten. Allitteration, metaforer och utrop är andra typer av stilfigurer som även förekommer i dikten och ett typiskt stildrag för Boye är att använda sig utav natursymboler. Dessa stilfigurer gör dikten mer effektfull och ger den ett större djup, där läsaren har möjlighet till mer eftertanke bakom dikten, då man måste tolka innehållet för att förstå vad det är hon menar och vill förmedla med texten.
Följande är exempel på stilfigurer som går att urskilja i dikten:
Utrop: Betonar det enskilda ordet eller meningar, "...Glöm!"
Allitteration: Stavelser i början av ord upprepas, "...skurarnas ström", "...vintrarnas våda...".
Metafor: Beskrivning av bildspråk, "...gångnas ande bävar i klargröna vävar...".